Dälåg nu Ruffen, sti´rrande ett dygn
åpp i hi´mlen dän blå
egäntligän boordeán sytts mä flera stygn
men här ingän hjälp finns att få.
Kra´ftän vändä åtär, å Ruff säj nu beger
att försöka sin husse å´återfinna
liinkande på tre ben,han nu ser
staadäns ljus i mörkrä brinna.
Tä´nkär på ett kööttben å en sme´ekande hand
som sköönt övär kro´ppän väärma
Väcks i sina taankar av ett yngre rövarband
som sakta mot en dam säj närma.