Dagen därpå kom pappa hem,han sa inget på hela dagen.Jag såg på honom att han var ledsen.På kvällen gick han till en `klok gumma´.Hon kunde mer,förstår ni,än läkarna ibland.När pappa kom sa hon"Jag vet varför du kommer,så tag den här flaskan.Gå till bäcken,till det ställe,där ni tvättar alla barnens kläder.Häll ur flaskan,just där,och gå sen hem.Men,du får inte vända dig om,för då.......

Med tunga steg,gick pappa,till den på kvällen så kolsvarta bäcken.Han drog ur korken ur flaskan.Innehållet sipprade långsamt,kluckande ner i bäcken.Då han gick hem vände han sig inte om,det skulle han aldrig ha vågat."Och vet ni barn,mosters röst blev glad igen,"dagen därpå blev mamma så pigg att hon fick komma hem igen."Kenne,Anny och jag tittar på varandra.Vi suckar och ler.

Ja,mamma kom hem,men hon blev aldrig riktigt bra.Hon fick vatten i kroppen och blev sängliggande.Prästen kom en dag.Han erbjöd oss att få adoptera bort en av oss.Pappa och mamma sa nej.Efter ett par veckor kom han igen,då var mamma så sjuk att hon inte orkade ta hand om någon av oss.Hon skrev på papperen,för prästen lovade att vår syster skulle få det så bra.Den dagen han hämtade henne,fick vi andra stå på rad,och lova inför Gud,att aldrig tala om för henne att vi var hennes syskon.Ty då,skulle vi förstöra hennes liv.Mamma grät och grät.Från att tidigare ha skrattat och sjungit från sängen i köket,så blev hon tyst.Vi som var äldst tog hand om allt nu,och mammas ögon,ja,det var ögonen, dom skrattade aldrig mer.Sen dog hon,41 år gammal,efter att ha fått nio barn,tre missfall,med hjärtfel och ett rakt ben.