De´här är dockor som vi snickrade.Om man håller i den stora spiken under,så kan de sväva, hoppa, dyka och ramla.Det var flickdockor,killdockor mammor,pappor,monster,ja, hela familjer.

Moster Alicia är den bästa sagoberättaren i hela världen.Hon samlar oss barn och berättar om hur de´var när hon var liten.Hennes röst är så spännande,för hon viskar ibland."Vi bodde på landet,var 9 syskon,vi hade några kor och en arbetshäst.I huset vi bodde fanns två rum och kök."Va,hur fick ni plats"?"Köket var så stort,förstår ni,att flera barn fick plats i en utdragssoffa där.Vi låg alltid flera barn tillsammans,så ingen behövde känna sig ensam,eller vara mörkrädd på den tiden.Vi var fattiga,men ingen tänkte på det för vi hade så roligt tillsammans.Min pappa sjöng alltid.Det tråkiga började då min mamma blev sängliggande,ja,hon hade hjärtfel och ett rakt ben.Plötsligt blev hon sämre....

En kväll fick de hämta mamma med hästkärra,det fanns inga bilar se.Pappa fick bära ut henne.Det var kväller och mörkt.De hade över två mils färd framför sig.Två mils färd till lasarettet.Vi flickor som var äldst ,tog hand om våra småsyskon."Den natten ,kära barn,den natten låg jag vaken länge,länge."Nu fick moster en sån där konstig röst igen.